Sonar Stockholm Dag 1

1500 biljetter sålda till Sonar Stockholm och inne på Münchenbryggeriet var det gott om plats igår. Det finns tre scener. Den minsta där DJs dominerar var full hela första kvällen så att det inte gick att komma in. Det finns ett sug hos publiken att dansa och dansa trångt är mer stämningsfullt än att stå ute på stora dansgolvet Sonar Club där det dessutom är alltför upplyst. 

Publiken är till stor del tillrest, säkert många som brukar besöka den årliga festivalen i Barcelona. 

James Holden som jag hade sett fram emot igår kväll blev en stor besvikelse. Liveframträdandet med trummor och saxofon som komp till beatsen var dessutom otight. Den hypnotiska technon var utbytt mot ett liveexperiment. 

Floating Points vann första pris för bästa sättet att förstöra sitt set med handklapp och 70-talsdisco i otakt med beatet. Skoldisco någon?

Skudge motsvarade förväntningarna och körde på med dansant techno. Jag smet dock iväg för att även höra Clark som var skruvat och dansant. 

Gårdagskvällens överraskning och upptäckt var dock Daphni. Min sambo sa: -När du har lärt dig att beatmixa såhär så får du säga till! 

Ikväll har huvudakten Paul Kalkbrenner ställt in och ersättaren Aeroplane låter mest som italodisco (nej mer som Floating Points :) Så ikväll blir det: Downliners Sekt, Jon Hopkins, Bonobo, Dirtytwo och sist DJ Rashad. Äntligen ett avbrott från det så helvita upplägget.  

My kind of music

Årets första konsert: Jenny Wilson på Pustervik Göteborg

Sonar Stockholm

Jag har varit sjuk i några dagar, så sjuk att det inte ens finns något sjuksoundtrack att berätta om. Istället anstränger jag mig för att bli frisk till helgen för att kunna gå på festival.

Det har varit en dröm att kunna åka till Sonar i Barcelona, men i väntan på att den drömmen ska uppfyllas så åker jag till Sonar Stockholm imorgon. Jag ska bo hos min vän som har flest musiklyssningstimmar per dag än någon annan jag känner. Lovar att bild kommer upp på hen i helgen.

På festivalens första kväll ska jag inte missa Nadja Chatti och Skudge.

På lördag ser jag fram emot DJ Rashad

Kvällsnöje

Förkylningen försvann ännu mer när jag ikväll fick detta eminenta tips. Leksak för rookies: appen Pacemaker som du kan koppla till Spotify. 

Jag är besatt av Blood Orange

På min arbetsplats jobbar det väldigt få män, men majoriteten av de få män som jobbar där lyssnar och kan väldigt mycket om musik. Mitt i ett långt resonemang om modern jazz en dag, flikar jag in att jag just nu lyssnar om och om igen på Blood Orange. Ett band som jag nyligen upptäckt.
- Jaha! Var kommer de ifrån?
Jag svarar att jag inte riktigt vet eftersom jag just upptäckt dem, varpå jag får svaret: - Så du menar att du är besatt av ett band, men du vet ingenting om dem?!

Jag har lärt mig, av Caitlin Moran , att påpeka hur ohövliga folk är när de svarar sådär. Så mitt svar blev: - Nu lät du väldigt nedlåtande! Med denna kommentar fick jag slut på diskussionen, både om musik och det mesta annat i några minuter.

Åter till Blood Orange och framförallt låten Youre not good enough från bandets album Cupid Deluxe som kom förra året. Bandet blandar friskt åttiotalsbeats med funk (mycket Prince vibes!) och modern hip hop samt electro. Men texten till just denna låt som gått på repeat är fantastisk, sorglig och intelligent.

Och om en vill ha svar på den ursprungliga frågan om vilka/vem/vad Blood Orange är så kan en läsa till exempel här.

Som sagt så har jag precis börjat köpa vinyl... igen.

Som sagt så har jag precis börjat köpa vinyl igen (ja jag följer trenden). Var inne på en skivhall idag, jag och fem män i 40+ åldern. De pratade och skrockade och rörde sig långsamt i en belåten klick. Jag pressade mig fram mot nyhetsbackarna där de stod som någon slags mur. När jag tagit mig en plats så avlägsnade de sig långsamt och hittade andra backar.

Det blev de här två skivorna. Donna Summer Bad Girls från 1979 som innehåller hiten Hot Stuff. Jag har ingen relation till Donna Summer och kan ganska lite om discomusik, men tänker direkt att det finns beats att använda sig av på den här skivan. Giorgio Moroder som hyllas på Daft Punks skiva Random Excess Memories har gjort flera av låtarna på skivan.

Den andra skivan som jag blev glad att hitta var Nitzer Ebb, EPn Murderous från 1986. Jag upptäckte inte Nitzer Ebb förrän ungefär 10 år efter att den här skivan getts ut. Då gick jag på gymnasiet och hade gått över till att lyssna på Nine Inch Nails och Ministry (från Prince, Michael Jackson och Suede). Jag började även nosa på technon och jag förstår varför när jag lyssnar på Nitzer Ebbs monotona electro nu igen. Inte en enda tjej som lyssnade på industri och EBM kände jag när jag började lyssna omkring 1994-95. Jag tror att alla vi som lyssnat på synth, ebm och industri kan vittna om den mansdominerade scenen. Bland annat därför var det mycket lättare att börja lyssna på techno och gå på rejv. Men jag som alltid är lite sent ute, började inte göra det förrän scenen var mycket mer mainstream i mitten av 2000-talet. Tänk alla år som kroppen har velat fullkomligt veva sig fram genom synthen på konserter och klubbar, å så har en mötts av pojkar och män stela som pinnar.

Jag köpte min första cd-skiva på Stenabåten 1993

Jag växte upp på ett skitlitet ställe på landet. Jag växte upp mitt bland rasism och hårt arbetande bönder. Vår lilla by låg i fejd med grannbyn. Mina föräldrar var båda barn till invandrare från NordEuropa under andra världskriget. Vi betraktades som utbölingar på en plats där alla kände alla och gifte sig med grannen på andra sidan gatan.

Jag var tidig med att tapetsera mitt rum med affischer från OKEJ på 80-talet. Jag var först med att ha en egen kassetbandspelare och vinyl i ett. Jag var först med att sminka mig, sedan slutade jag på högstadiet när alla andra började. Jag har Prince på oändligt många kassetter, jag avgudade Michael Jackson på vinyl. Jag köpte min första cd-skiva på Stenabåten 1993.

Nu har jag precis köpt en vinylspelare igen, försökte lära mig dj:a, ser hur Yoko DJ:s och en massa tjejer äntligen kan ta plats. Tänker att jag önskar jag varit ung nu när det finns fler möjligheter. Nu är jag 35 år, startar en blogg hundra år efter alla andra, tänker ta plats. 

Jag arbetar som bibliotekarie, egentligen borde jag skriva om det jag är bra på: litteratur. Istället gör jag tvärtom. Det finns dem som säger att jag kan en massa om musik. När vi står på Skrillex konsert och jag bara namedroppar alla stilar han har stulit ifrån och gjort till sitt eget popdubbiga.

Själv läser jag musikbloggar och framförallt musikrecensioner hela nätterna, men jag har inte hittat någon kvinna som bloggar om musik. Det finns säkert flera som jag inte upptäckt än och jag vill gärna vara en av dem. Som filosoferar om musik, som tipsar, som lyssnar intensivt, som lyssnar ytligt, som köper skivor, som gör listor på spotify, som läser musikböcker, som tipsar om konserter, recenserar låttexter.