Vinyl Rookie

Vinyl Rookie

fredag 4 april 2014

Ja vi gillar listor. Topp 10 2013...

I min mapp på Spotify, Bäst2013, finns från förra året exakt 10 artister. Ingen techno och tyvärr alldeles för få kvinnor. I år kan det bara bli bättre!

Kartellen och Timbuktu - Svarta duvor och vissna liljor

En av förra årets viktigaste låtar tycker jag. Som att jag börjar förstå hiphopens politiska potential. Lika sent som vanligt... ;)

Mariam the Believer - The String of Everything

Jag var i Umeå för första gången förra året. Jag blev introducerad för Mariam The Believer på MADE festivalen, men kom inte in på konserten hon höll. Hennes elektroexperimentella skiva är en fantastisk kombination av musikalisk genialitet och textdrömmar.

"Don't we want to learn something more?
Reach somewhere new and die someone else?
Don't we want to learn something more?
Reach somewhere new and die someone else?"

Ken Ring - Nån dag

För mig som sällan lyssnar på hiphop (undantag Foreign Beggars) var Kens skiva som ett vykort med tröst för mig förra året. Lyssnade i hörlurarna på text efter text på väg och på väg till och från jobb och andra mer torftiga förhållanden.

Congo Natty - UK Allstars (Benny Page Mix)

Jungleveteranen Congo Natty kom ut med en ny skiva förra året. Hela skivan har positiva vibes men denna mix är en blandning mellan jungle och fet drum n´bass. Så jäkla svängig att det inte går att stå still.

Jenny Wilson - University of my soul

Med skivan Demand the Impossible gör Wilson sin electropop till ett manifest. "Our leaders must fall down and let the women wear the crown". Poesi på hög nivå.

Vic Vem - Passagerare

Såg Victor Vem på ett Poetry Slam första gången, efter något år dök en skiva upp. Lyssnade otroligt mycket även på denna låt med en musikvideo till som är såååå många gånger bättre och realistisk än den andra långgata som visas i den väldigt vita filmen Känn ingen sorg. Jag har ingen aning om vem som har gjort beatsen, men jag gillar dem skarpt.

Kite -Dance again

Detta fantastiska svenska synthinfluerade band som enbart ger ut EP:s skriver väldigt sorgliga texter också upptäckte jag just nu i mitt sentimentala tillstånd. Annars kan jag tipsa om att låtarna är bra att laga mat till. Tidigare EP också mer dansant än denna (V).

Austra - I Don´t care (I´m a man)

Jag älskar Austras electropop och Nicoinspirerade sound. De har allt, synthpopdansen sprudlar och texterna är viktiga. Ovanstående fritt för tolkning.

Daft Punk - Get Lucky

En något överskattad skiva kan jag tycka, just kanske för att alla referenser är så oerhört självklara. Den mest populära låten på skivan tilltalade även mig med sitt discosound.

James Blake - Take a fall for me

Väldigt intressant att min bästa James Blake låt från förra året är ett samarbete med en rappare. Jag minns att jag nyligen berättade för en Göteborgsrappare att jag inte lyssnar på hiphop. Det jag menade var kanske att jag inte kan något om genren... Pinsamt

torsdag 3 april 2014

Out of the black


Jag startade en blogg och sedan gick jag in i mörkret. Livets vågor kom emellan och för mig är det helt omöjligt att lyssna på musik när jag är nere. För mig är musik glädje och liv.

När det har hänt mig något ont (and believe me it has) så börjar jag gråta över alla texter som någonsin har skrivits. Till och med om de är positiva som Neneh Cherrys ovan: "I mean it, I'm complete, And all my kids are happy". Kul för dig!

lördag 15 februari 2014

Sonar Stockholm Dag 1

1500 biljetter sålda till Sonar Stockholm och inne på Münchenbryggeriet var det gott om plats igår. Det finns tre scener. Den minsta där DJs dominerar var full hela första kvällen så att det inte gick att komma in. Det finns ett sug hos publiken att dansa och dansa trångt är mer stämningsfullt än att stå ute på stora dansgolvet Sonar Club där det dessutom är alltför upplyst. 

Publiken är till stor del tillrest, säkert många som brukar besöka den årliga festivalen i Barcelona. 


James Holden som jag hade sett fram emot igår kväll blev en stor besvikelse. Liveframträdandet med trummor och saxofon som komp till beatsen var dessutom otight. Den hypnotiska technon var utbytt mot ett liveexperiment. 

Floating Points vann första pris för bästa sättet att förstöra sitt set med handklapp och 70-talsdisco i otakt med beatet. Skoldisco någon?

Skudge motsvarade förväntningarna och körde på med dansant techno. Jag smet dock iväg för att även höra Clark som var skruvat och dansant. 


Gårdagskvällens överraskning och upptäckt var dock Daphni. Min sambo sa: -När du har lärt dig att beatmixa såhär så får du säga till! 

Ikväll har huvudakten Paul Kalkbrenner ställt in och ersättaren Aeroplane låter mest som italodisco (nej mer som Floating Points :) Så ikväll blir det: Downliners Sekt, Jon Hopkins, Bonobo, Dirtytwo och sist DJ Rashad. Äntligen ett avbrott från det så helvita upplägget.  

torsdag 13 februari 2014

Sonar Stockholm

Jag har varit sjuk i några dagar, så sjuk att det inte ens finns något sjuksoundtrack att berätta om. Istället anstränger jag mig för att bli frisk till helgen för att kunna gå på festival.

Det har varit en dröm att kunna åka till Sonar i Barcelona, men i väntan på att den drömmen ska uppfyllas så åker jag till Sonar Stockholm imorgon. Jag ska bo hos min vän som har flest musiklyssningstimmar per dag än någon annan jag känner. Lovar att bild kommer upp på hen i helgen.

På festivalens första kväll ska jag inte missa Nadja Chatti och Skudge.


På lördag ser jag fram emot DJ Rashad

onsdag 12 februari 2014

Kvällsnöje

Förkylningen försvann ännu mer när jag ikväll fick detta eminenta tips. Leksak för rookies: appen Pacemaker som du kan koppla till Spotify.